Dyslexitips.se

Dyslexi behöver inte vara så svårt

Vad är dyslexi

 

Om ni vill veta vad forskningen säger att dyslexi är så föreslår jag att ni läser den här pdf filen som Mats Myrberg har fakta granskat. Jag tycker den sammanfattar dyslexin på ett enkelt och begripligt sätt den heter Vad säger forskningen om Dyslexi? Finns på den här länken. http://www.forskning.se/download/18.caa241c11a39c26e6980001484/DYSLEXI.pdf ..

Min egen förklaring av vad är Dyslexi är för något.

Jag tänker nu skriva min egen förklaring av vad dyslexi är för något. Jag tänker förklara mina egna svårigheter och styrkor, jag vill påpeka att det här är vad jag anser att dyslexi är för något och hur jag upplever dyslexin. Jag gör inte anspråk på att tala för alla dyslektiker, utan jag erbjuder min egen förklaring utav mina svårigheter och styrkor. Förhoppningen är att det ska göra det lättare för läsaren att förstå vad dyslexi kan vara. För mig betyder min dyslexi diagnos någonting väldigt positivt. Jag skäms inte för den och har nog aldrig gjort det. Den förklarar till exempel varför jag inte läser och skriver och rabblar fakta på sådant sätt som andra gör. Jag ser utredningen som gjorts som en instruktionsbok om mig själv. För mig betyder dyslexi att jag tillsammans med ca 5-8% av befolkningen på jorden har än hjärna som fungerar lite annorlunda, annorlunda behöver inte vara sämre. Jag anser att någonting som är så vanligt som ca 5-8 % inte borde behöva kallas för funktionsnedsättning. Det borde accepteras som normalt, att inte alla är lika.

Lätt för helhet & svårt med detaljer

För mig är dyslexi också att ha svårighet med detaljer, jag kan ha jättesvårt med just detaljer. Som till exempel att kunna hitta på en hemsida, jag kan leta efter var jag ska klicka utan att hitta det, sen frågar jag någon annan och då är det ju precis mitt på skärmen. För mig är dyslexi också motsvarigheten att jag har mycket lätt för att se till helheten vilket jag tycker underlättar för mig då helheten ofta är viktigare än detaljer. Helheten består utav detaljer och genom att överblicka helheten så förstår jag också detaljerna som jag har svårt att förstå när de är bara detaljer. Ibland kan jag känna att jag som dyslektiker tänker och ser saker annorlunda på ett positivt sätt.

Mina svårigheter med läsning

Mina svårigheter med läsning visar sig på så sätt att jag upplever att jag saknar den inre rösten vid läsning och att jag blandar ihop ord och bokstäver vilket kraftigt försvagar min läsförståelse. När jag läser en faktatext så kan det räcka med en A4 sida för att göra mig jätte trött. Jag kastar om ord och bokstäver vilket kan leda till att jag får svårt att förstå vad jag läser. Jag kan läsa text utan att förstå vad jag egentligen läser.OBS de här svårigheterna visar sig bara vid läsning av kurslitteratur och fakta böcker och inte skönlitteratur.Skillnaden beror på att skönlitteratur bara kräver att jag förstår helheten utav berättelsen medan fakta böcker handlar om att ta till sig fakta, begrepp och nya ord med mera. Självklart var det mycket svårt för mig att lära mig läsa som barn och även skönlitteratur var länge mycket svårt. Idag kan jag läsa obehindrat något jag tackar Talsyntes för. Genom att läsa mängder av literatur med talsyntes så behöver jag den inte längre.

Mina svårigheter med skrivning

När jag skriver så blir det svårt att stava då jag precis som när jag läser blandar ihop olika ord och bokstäver. Jag har heller ingen känsla för hur olika ord stavas antingen så kommer jag ihåg hur de stavas för att jag skrivit dem tillräckligt många gånger eller så stavar jag helt ljud enligt vilket ju blir helt fel då någon annan eller jag själv senare ska läsa upp det jag skrivit. Ordet egentligen blir till exempel igentligen. Jag hör alltså inte skillnad på i och e. Sen så har vi hela den här biten med känsla för hur och var jag ska sätta punkt. Meningsbyggnader, vad är det? Särskriver gör jag ofta. Det finns också en stor osäkerhet kring hur det jag skrivit uppfattas av andra. Jag blir ofta orolig för att det jag skrivit ska uppfattas som otrevligt. Jag kan inte genom att läsa det själv avgöra om det är ett trevligt skrivet eller inte talsyntesen underlättar något oerhört  vad gäller förmågan att avgöra om det är bra skrivet.

Mina svårigheter med arbetsminnet Att memorera fakta för att sedan upprepa dem vid ett senare tillfälle är otroligt svårt för mig. Jag minns särskilt grundskolans engelska glosförhör. Jag kunde inte lära mig komma ihåg de engelska orden på det sättet som lektionen gick ut på sko = shoe, häst = horse, om jag i stället får bilderna framför mig samtidigt som en röst säger horse när jag håller i kortet på hästen så fastnar det väldigt fort för mig. Jag har alltså inte svårt för att lära mig språk utan jag behöver ha något att hänga upp ordet på, ordet behöver hamna i ett sammanhang för att de ska fastna i mitt minne. (Det finns apptill Ipad/Iphone som erbjuder det) Jag har ofta tyvärr upplevt att det finns det en tradition av att det är fint att kunna rabbla kunskap. Att det ses ett tecken på intelligens att vara duktig på just det. Men det finns inget bevisat samband mellan IQ och förmåga att rabbla fakta. Om man som jag och många andra dyslektiker har ett begränsat arbetsminne så känner man sig dum och korkad då man inte lyckas lära sig att rabbla ord på annat språk eller annan faktakunskap. Detta leder till försämrat självförtroende och mindervärdes känslor. Dessa känslor är helt onödiga då vi varken är dumma eller korkade, vi har bara ett annat sätt att tänka och ta in kunskap på. En dyslektiker beskrev för mig hur det upplevs som ett övergrepp att tvingas lära sig rabbla saker utantill och att hela skolsystemet upplevs utestänga dyslektikerna.

Mina svårigheter med koncentrationen Om jag till exempel ska betala räkningar eller göra något annat där jag måste koncentrera mig så blir detta mycket svårt om exempelvis tvn är igång. Likaså kan det vara svårt för mig att ta emot information muntligt samtidigt som exempelvis tvnär igång. Detta kunde under skoltiden bli till ett stort problem om jag inte hade lugn och ro omkring mig då jag satt och studerade. (fast ååå andra sidan var jag nog en av dem som störde mest i klassrummet.) Vilket jag tror hängde samman med att undervisningen de bedrev i den skolan inte funkade för mig. Jag satt av tiden utan att lära mig något och det var ju inte särskilt roligt så det vart att jag ägnade mig åt att prata med andra vilket så klart störde klasskamraterna. Men jag ska inte skylla ifrån mig, jag störde de andra och jag är ledsen för det. Jag hoppas att de alla klarade sig bra i skolan och i resten av livet trots att de hade mig i klassrummet. Men om jag ska återgå till det här med mina svårigheter med koncentrationen så är det framför allt ljud som kan störa min koncentration. Jagär kan man säga väldigt överkänslig, att läsa en pocketbok på bussen eller tåget med pratande människor är helt otänkbart utan att samtidigt ha musik i hörlurarna.

Mina svårigheter med Matematik

Jag har egentligen inga svårheter med att räkna. Diagnosen Dyskalkyli får någon annan förklara för den har inte jag. Men då matematikböckerna som användes när jag gick i skolan innehöll så mycket text som jag var tvungen att förstå för att kunna göra matematik uppgifterna så var även matematiknågot jag fick svårigheter med.

Teoretiker och praktiker

Det finns de som talar om teoretiker och praktiker, minkvalificerade gissning är att vi med dyslexi alltid och utan undantag i så fall enligt dem ska räknas till praktikerna. Men jag hävdar att de har en dold agenda, de vill i stället för att anpassa skolan och lärarnas undervisning och mätning av kunskap så att fler får möjlighet att lyckas dela in människor i fack för att kunna fortsätta med omodern undervisning och omodern mätning av kunskap. Jag tror inte en sekund på att människor skulle vara antigen teoretiker eller praktiker. Anledningen till att många dyslektiker har praktiska yrken beror på att de diskriminerats i skolan och därför inte fått någon möjlighet till teoretiskt utbildning och arbete. Jag själv skulle om jag var tvungen att sätt mig själv i ett av facken säga att jag är en teoretiker ändå så upplevde jag att jag inte hade något annat val än att söka en praktisk framtid när jag lämnade grundskolan något som jag aldrig trivdes särskilt bra med. Jag har en vis förståelse för tanken att inte alla behöver läsa en gymnasieutbildning som leder till högskolebehörighet. En del barn med eller utan funktionsnedsättning har det väldigt jobbigt i skolan. Då kan kanske en praktisk gymnasieutbildning eller lärlingsutbildning utan högskolebehörighet vara ett bra allternativ för barnet. Det har jag absolut inget emot, vad jag däremot blir vansinnigt arg över är att somliga verkar tror att människor är antingen teoretiker eller praktiker och att detta skulle vara något oföränderligt. Vad är det som säger att killen eller tjejen som ville ägna sig åt något praktiskt vid 15 års åldern inte ändrat sig när hon eller han fyllt 25, 30 eller varför inte 40? Bara för att en 15 åring är skoltrött och vill jobba med något praktiskt så betyder inte det att personen fortfarande vill det 10 -15 eller 20 år senare. För det är så att Politikerna inte bara sätt till så att inte alla gymnasieprogram är högskoleförberedande. De har också sätt till så att om den som valde ett sådant program vid 15 år ålder senare i livet ändrar sig och på Komvux läser in högskolebehörighet så hamnar den i en särskilt uttagningskvot när den söker utbildningar på högskolenivå. Vilket minskar chanserna att bli antagen väsentligt. Något jag uppfattar som väldigt diskriminerande och inte minst som ett tecken på en väldigt tråkig syn på människor och lärande. Jag är helt övertygad om att människor utvecklas hela livet. Varför ska då beslut som du tagit som 15 åring få avgöra vad du vill studera/arbete med i vuxen ålder?

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)